Mysbelysning

Jag har ju nämnt mina gömmor några gånger tidigare... Ja, jag vet, borde nödvändigt gå igenom dom mer och göra mig av med saker, men då kommer jag alltid på att jag behöver något av det igen senare... Det som jag nu hittat är det här söta hjärtat. Det köpte jag på efter-jul rean på Indiska, men jag tycker inte det är särskilt julaktigt så det fick komma fram nu och hänga på mitt egenhändigt gjorda skåp. Idag var jag äntligen och hämtade glashyllorna som ska vara inuti det, återstår att se hur många dagar (veckor, månader...) det tar innan hyllorna är på plats i skåpet. Hehe - tror jag visade en förhandstitt av det här skåpet i våras nån gång, hoppsan! Vissa projekt tar helt enkelt längre än andra. Nåja, nu har jag ju åtminstone pyntat dörrknopparna med hjärtat och krönlisten med en ljusslinga. Trevligt mysljus på kvällarna, fast jag skulle hellre haft en slinga med vitt sken istället för blått. Dörrarna på skåpet är fönster tagna ur den gamla stugan på vår gård, den tidigare omnämnda Hildas stuga, där jag hittar trevliga saker att ta tillvara då och då!

Virkat i vitt

För ett tag sedan letade jag fram ett virkat sängöverkast ur mina gömmor (dom blir bara bättre och bättre att ha, har jag märkt) och tvättade det. Min mamma fick det som barn av sin mor, alltså min mormor. Mormor håller nu på och virkar en pläd av mormors-rutor åt mig. Tänk så mycket hon har hunnit handarbeta fram tills idag då hon är 82 år!

Jag förundras då och då över hur jag har börjat sätta värde på saker som tidigare inte betydde något, kanske har med åldern att göra? Minns då jag som barn hade precis det här sängöverkastet i mitt rum och bara tyckte det var hårt, otympligt att bädda och inte mysigt alls. Nu blir jag ju så glad varje gång jag går förbi täcket och kastar en blick på det! För tillfället får det stanna i fåtöljen, senare kanske jag lägger det över fotändan på vår säng.

Här får ni samtidigt se en till översiktsbild från vardagsrummet över till hallen och ytterdörren. Under trappan har vi en inbyggd skrubb som jag inte skulle kunna vara utan! Där hamnar allt som inte har nån annan plats att vara: tomflaskor, returpapper, kläder som är urväxta, saker som bör gömmas för Lillebror, dammsugarslangen och dylikt. En nackdel är ju att oftast när man öppnar dörren får man vara beredd att ta emot saker som trillar ut... Förresten, neeej, dom här bilderna är inte tagna med nya kameran. Jag håller fortfarande på och lär mig och de flesta bilderna har jag hittills tagit av ett av de vackraste motiven: Lillebror A!

Paketet har kommit!

Igår morse frågade maken om jag inte tittat igenom gårdagens post? Joo, sådär snabbt bara, jag hade väl ganska bråttom då jag kom hem... Där låg ju lappen om att jag hade ett paket att hämta från postombudet. Min nya kamera!! Som tur var hann jag hämta den innan jag for till jobbet. Gissa vad jag kommer att göra idag? Installera program, läsa instruktioner, vrida på rattar och trycka på knappar :D Äntligen!

Bilderna ovan är tagna i köksfönstret med en lånad kamera.

Tack för all uppmuntran i kommentarerna till senaste inlägg! Det var jobbigt att skriva det inlägget, men ändå verkligen skönt att ha gjort det. Man ska aldrig ta hälsa för given... Ofta tänker vi ändå att det finns många som har det värre, det finns hemskare barnsjukdomar också, tex cancer (usch, man vågar knappt skriva ordet...) Fast det är klart att vår vardag påverkas mycket av det här, både praktiskt - mediciner, täta sjukhusbesök, jag jobbar deltid - och känslomässigt. Nu vet ni i alla fall hur det ligger till!

I nästa inlägg kommer förhoppningsvis bilder tagna med nya kameran! Ha en vilsam söndag!

Lillebror A

Den 3:e oktober 2006. Den värsta dagen i mitt liv...

Lillebror A var tre veckor gammal, vi hade precis flyttat in i vårt nya hus och försökte sakta men säker boa in oss. En del saker fanns fortfarande i det gamla huset och det var ännu inte urstädat. Jag for med A till barnrådgivningen för hans första kontroll där. Då upptäcktes det att han inte gått upp i vikt, utan tvärtom hade han tappat vikt. Vi skickades genast till centralsjukhuset för kontroll där, det funderades över om han inte fick tillräckligt med mjölk. Efter en hel dag på sjukhuset, blodprov tagna från en ven i det lilla huvudet samt med en droppslang fäst, blev han skickad på ultraljudsundersökning sent på kvällen. Den halvtimmen vi satt och väntade medan läkarna diskuterade, var den längsta halvtimmen i våra liv. Vi fick ett kortfattat besked om vad de upptäckt och fick sen veta att A skulle skickas med ambulans till universitetssjukhuset 250 km bort. Där blev vi kvar i tre veckor, först på intensiven och sedan på avdelning. Det tog länge (för oss kändes det som en evighet) innan läkarna kom fram till vad han egentligen hade för problem, men då medicineringen inletts kunde vi se hur han ökade med något gram i vikt för varje dag. Endast fem veckor gammal blev han opererad första gången, det har blivit två gånger till sen dess och det var alltså ännu en operation vi skulle varit på som jag berättade om nyligen.

Lillebror A började i tidig ålder att charma kvinnor i sin omgivning och alla sköterskor föll för honom. Många påpekade att han var ovanligt social för sin ålder och på sjukhuset i min famn, då han var sex veckor, skrattade han ljudligt för första gången! Nu ska jag också berätta att han idag mår bra, är pigg och i full gång hela tiden, tack vare medicinering och diet, men han har en kronisk sjukdom som han får leva med resten av livet. Vi har ännu mycket som känns oroligt framför oss, men det ska nog ordna sig. Vi har ju varandra och våra familjer!

Älskade vackra glada Lillebror A!

Jag har funderat länge över om jag skulle skriva det här inlägget eller inte. Enda orsaken jag gjort det är ifall det finns någon läsare som känner igen sig och kanske vill ta kontakt. Jag själv letade massor på nätet efter liknande situationer då det kändes som tyngst. Maila gärna om du känner för det!

Inomhusvyer

Tänkte att jag ska försöka börja ta fler översiktsbilder att visa er. Oftast är det ju svårt att få en uppfattning om hur rummen är placerade och hur stora de är när man bara sett detaljbilder. Sedan tänkte jag göra en sammanställning av bilderna. På den översta bilden ser man från hallen in till köket. Rottingkistan som syns till höger på översta bilden är den som står bredvid kaminen i vardagsrummet.

Annars förresten, har ni någon gång prövat på att se era rum i en spegel? Om man har svårt för att bestämma sig för möblering eller var man ska placera något, så kan man ta och se hur rummet ser ut spegelvänt och det blir helt annorlunda. Kanske för att man lätt blir "hemmablind" och vänjer sig vid sina ytor. Kan det ha något med höger och vänster hjärnhalva att göra...? Må så gott, det är så roligt att ni fortsätter hälsa på och jag tackar så hjärtligt för alla kommentarer!