För ett tag sedan letade jag fram ett virkat sängöverkast ur mina gömmor (dom blir bara bättre och bättre att ha, har jag märkt) och tvättade det. Min mamma fick det som barn av sin mor, alltså min mormor. Mormor håller nu på och virkar en pläd av mormors-rutor åt mig. Tänk så mycket hon har hunnit handarbeta fram tills idag då hon är 82 år!
Jag förundras då och då över hur jag har börjat sätta värde på saker som tidigare inte betydde något, kanske har med åldern att göra? Minns då jag som barn hade precis det här sängöverkastet i mitt rum och bara tyckte det var hårt, otympligt att bädda och inte mysigt alls. Nu blir jag ju så glad varje gång jag går förbi täcket och kastar en blick på det! För tillfället får det stanna i fåtöljen, senare kanske jag lägger det över fotändan på vår säng.
Här får ni samtidigt se en till översiktsbild från vardagsrummet över till hallen och ytterdörren. Under trappan har vi en inbyggd skrubb som jag inte skulle kunna vara utan! Där hamnar allt som inte har nån annan plats att vara: tomflaskor, returpapper, kläder som är urväxta, saker som bör gömmas för Lillebror, dammsugarslangen och dylikt. En nackdel är ju att oftast när man öppnar dörren får man vara beredd att ta emot saker som trillar ut... Förresten, neeej, dom här bilderna är inte tagna med nya kameran. Jag håller fortfarande på och lär mig och de flesta bilderna har jag hittills tagit av ett av de vackraste motiven: Lillebror A!
18 kommentarer:
Man ändrar verkligen smak med åldern... nääää... inte ålder utan när man blir mogen *skratt* Pläden är underbar... lyckades hitta en på en loppis förra året dock med en skada och eftersom jag är dålig på att laga har den hamnat i garderoben... Men kanske ska fråga om svärmor/mamma min kan laga... Tack för inspirationen. Kram sari
Det var ju jättefint, jösses vilka "gömmor" du har då?! :) Jättefina bilder, vad fint du har det.
Underbart med virkade plädar, dom kan man inte få för många av :-) Va roligt med ny kamera ockå!!
Sköt om er och lillebror A!!
Precis så är det för mig också. Direkt när jag såg ditt inlägg tänkte jag på överkasten som mamma och mormor virkade när jag var liten.
Undrar om de finns kvar?? I och för sig så vet jag inte om jag skulle kunna tordas använda något i alla fall. På sängen funkar det inte och i soffan (som du hade gjort så fint i fåtöljen) skulle det bara bli använt som koja eller dras runt på golvet av mina vilda barn. Det får bli om några år kanske när de blivit större...
Något att se fram emot :)
Jodå,smaken ändras!
Dessutom kan man se grejer med andra ögon, tex om man har fram nån grej som man inte gillar speciellt mycket och så säger nån/några bekant/a att den är jättefin så kan man plötsligt bara ändra sig och sen tycka den är fin!!
Och ibland kan man plötsligt bara tänka om nån grej,"hur har jag kunnat gilla denhär saken?!?"
Svammel,svammel.I think you know what I meen :) :)
Tack för senast!
V.
I den fotöljen skulle jag vilja slå mig ner och en pratstund med dig. Vilken fin trapp och så kaninen på det...underbart.
Kram Lotta
Tack för den fina kommentaren, vad glad jag blir! Jag kan dock inte hjälpa dig med slutartid och så för sånt har jag ingen aning om, har inte hunnit lära mig än. Jag tror att jag hade makro på men är inte säker. Nu för tiden finns det liksom ingen tid till att tänka utan det är bara att knäppa och hoppas på det bästa. :)
Tänk va roligta tt ha den pläden kvar. Jag förstår att det är roligt med en ny kamera. Lycka till.
kram Kristina
Tjo! Vilket vackert täcke :) Håller med dig om att man blir nostalgisk av gamla ting, speciellt de som är handgjorda av släktingar! Tycker täcket passar väldigt bra i fåtöljen. Ha det fint
min smak ändras hela tiden, men jag tror inte det har så mycket med åldern att göra, utan med yttre intryck, mode o sånt. jag hade också förr ett sängöverkast som min mommo virkat, men vart det försvunnit vet jag inte. det harmar mig i denna dag :(
Vet inte om det har med åldern eller med trenden att göra... men jag har ju också upptäckt alla dessa underbara virkade saker. Minns när jag fick ett virkat sängöverkast av farmor och tänkte att jag aldrig kommer att använda det, och nu ligger det på vår säng och är så vackert... Ditt var också jättefint!
Förstår precis vad du talar om. När vi flyttade in hade vi bara wc, kök, vardagsrum och i nuvarande datarummet sov vi :-o Övrevåningen hade vi täckt före med skivor...först duschade vi hos föräldrarna och tvättmaskinen stod på betonggolv. Ja, var som på stenåldern och inte kan jag heller fatta hur vi har stått ut men allt går :-)
Håller med om att man börjar uppskatta så mycket när man blir äldre. Jag ville inte heller ha mormors virkade täcke i min säng när jag var liten men nu bara älskar jag att ha saker i mitt hem som mormor eller någon annan har gjort :-)Och visst är man stolt över sin mormor också *blink*
Fint med inbyggd skrubb under trappan!!
Väldans vad fint du har det.
Jag har ju också ett sådant överkast. Man kanske skulle ta och plocka fram det.;-) Kram
Visst är det härligt att kunna "shoppa" på vinden, i källaren eller i förrådet?! En nostalgitripp då och då är nyttigt&bra tror jag. Kram EL
Tack snälla du för de gulliga orden hos mej...blir jätteglad.Att fota är inte min starka sida,men blir mer och mer intresserad och tycker det är riktigt roligt.När man sen kan låna dotterns systemkamera blir det ju också naturligtvis skarpare och bättre bilder.
Så du har en lååång lista att beta av idag...passa ändå på att njuta av din lediga dag!
kram /tina
glömde ju...underbart överkast!
tina=)
Hej! Här sitter man och surfar runt och börjar gråta när man läser ditt inlägg om din son.
Man ska verkligen inte hela tiden ta saker och ting för givet det blir man än en gång påmind om när man läste detta.
Jag håller med dig, man uppskattar saker nu som man inte gjorde förr.
Bla mormor och farmors stickningar och broderier!
Kram Tulipa
Vänta nu - här på bloggen har det gjorts om va? Eller är det jag som hajar sent och det är först nu som jag har sett det..?
Ja, det är både tur och ibland otur att man ändrar smak. Jag saknar som attan ett virkat överkast som jag har haft i min barndom, men det har gått om intet i någon städiver... Vad glad du måste för ditt, så fint det är!
Skicka en kommentar