torsdag, april 02, 2009

Gula och perfekta


Igår var väninnan Å med lilla sonen hos mig på besök och då fick jag påskblomster av henne. Det är knappt så man begriper, när man börjar betrakta blommor närmare, hur dom kan vara så perfekta? Bara av sig själva... vatten och solsken. Fantastiskt!
Idag känner jag mig nästan lite... ljusskygg, eller vad jag ska kalla det. Har på sistone fått veta om flera nya besökare här, personer jag känner. Svårt att förklara, men man blir nästan lite blyg, börjar fundera över vad man lämnar ut om sig själv, även om jag inte tycker jag har något att skämmas över, inte heller att jag utlämnat alltför personliga saker. Samtidigt så blir man förstås väldigt glad när läsare ger sig till känna och berättar att dom får inspiration av mina bilder. Det var särskilt en person som i kväll sa så snälla ord till mig :) Tack!
Några frågor till er andra bloggare: Hur tycker och känner du? Undrar du också över vilka som "känner dig"? Har du lyckats hålla dig anonym (om du valt det) eller går du helt öppet ut om din blogg? Jag håller inte bloggen som en hemlighet, men jag gör heller inte "reklam" för den. Lite funderingar från mig en torsdagskväll bara... Imorgon är det fredag IGEN!

20 kommentarer:

♥ mamman i huset ♥ sa...

Jag förstår dig precis... Skulle gärna vara helt anonym i hemstaden faktiskt eftersom bloggen för mig har blivit ett sätt att skapa nya kontakter och det är ju så himla kul!

Det jag tycker är jobbigt är när icke-bloggande människor bara säger att de läser bloggen men sedan inte ger någon feed-back alls... Trist! MEN jag bloggar mest för min egen skull och för de nya kontakter som jag fått i och med bloggen!

Kram på dig!

Fröken Fräken sa...

Ja, min inställning kanske du redan känner till!
Jag har medvetet valt att vara anonym för att jag inte
ska känna mig begränsad i det jag skriver.Eftersom jag inte vet vilka alla är
som läser min blogg, vill jag inte heller att de ska veta allt om mig!

Jag berättar knappt för någon som jag känner om min blogg,
jag vill liksom att det ska bara vara MIN grej!
Vet inte heller hur det skulle tas emot att jag bloggar på mitt jobb.
Skulle inte vilja att mina kollegor började prata om vad jag skrev eller gjorde på bloggen.
Jag bloggar för att få kontakt med personer som delar mina intressen, inte personer som bara är nyfikna.
Liksom.
SVårt att förklara...

Fyra årstider ♥ My Lovely Four Seasons sa...

Min blogg känner mina vänner till, arbetskamrater osv jag känner att jag kan vara mig själv ändå.
Kram Lotta

alegni sa...

jag känner precis som du. det skulle kännas bättre om folk gav sig till känna än att de läser anonymt. jag har heller inte gjort reklam för min blogg, så en del av mina närmaste vänner vet inte ens att jag bloggar här.

Lyckolotten sa...

Håller fullständigt med om påskblomstren, de har alldeles utsökta blommor, har ännu inte hunnit skaffa nån för i år men förra påsken var jag helt tagen av min fina påsknarciss. :)

Vad gäller bloggandet så tycker jag att det vore roligt om läsarna lämnade en kommentar och gav sig till känna.. Jag marknadsför inte heller min blog på något sätt. Familjen, blogvännerna och ett par arbetskompisar är de enda som vet att jag bloggar.. Förutom de jag träffat på bloggträff. :)

Sabina sa...

Hej Ann-Christine!
Jo, jag håller med om att det vore trevligt att få mera kommentarer av alla anonyma läsare - ens några kommentarer så man vet vad dom tycker o tänker! Jag stöter nu o då på folk som säger att dom läser min blogg och det har jag inte haft en aning om. Mina vänner känner till min blogg, ibland kan dom kommentera nåt jag skrivit om, men kommentarer på bloggen kommer alltför sällan.
Ha en trevlig helg!
Kram Sabina

Sanna sa...

Jag vet nog om många bekanta som läser, men som aldrig lämnar någon kommentar. Jag har nog berättat åt vissa i bekantskapskretsen att jag bloggar, men inte åt alla. För min del gör det absolut ingenting om någon känner igen mig genom bloggen. Jag har valt att visa bilder på barnen, men inte bild på mig själv eller sambon (för att han inte vill vara med). Jag har nog inte berättat på jobbet att jag bloggar och skulle helst inte vilja att jobbkompisar läser. Egentligen skulle det säkert inte spela någon roll alls, men jag vill inte blanda ihop jobb och fritid alltför mycket.

Jag kan nog tro att det är lite annat då man bor i en lite mindre stad för där är man ju ofta annars också mindre anonym än i en lite större stad. Roligare skulle det nog kännas för den som bloggar om folk kunde ge sig till känna och skriva någon kommentar någon gång så att man visste lite vem som läser.

Hursomhelst så har du en otroligt fin blogg som säkert många inspireras av (inklusive jag själv)!! Vilka fina blommor!
Pretty perfect! :)

Anonym sa...

Trillade in på din blogg via en annan för några dagar sedan, mycket läsvärd blogg måste jag säga ^^.

Har inte kollat runt så mycket på din blogg men vad jag tycker så är du nog ganska anonym men nackdelen med att bo i en lite mindre stad är väl att "alla känner alla", tyvärr :/. Och så blir det ju lite av en dominoeffekt när en får reda på den så får två till osv. Men fortsätt i samma stil, jag tycker du sticker ut lite mer än andra "vita" bloggar som det finns massor av ;).
Trevlig helg önskar
Mymlan

Gårdsromantik sa...

Jag har ju varit öppeb med vem jag är - blir ju så när man har butik.

Därför är jag ju inte så utlämnande.

Fungerar riktigt bra.

Jag har en tävling på gång - kika gärna in!

Kram Maud

Tre rum sa...

Vi gör nog inte "reklam" för vår blogg och de flesta som kommenterar känner vi inte. Trodde inte när vi började att kommentarerna sku va så värdefulla som de är. Man vill ju gärna veta vad de som läser tycker. Ha en skön helg! Vem du nu än är:)

Kajsas Konst sa...

Hej!
Tycker inte att du behöver vara "blyg" o vara orolig över vem som läser din blogg. De som kikar in på din blogg har ju valt det själva för att de vill o så får de ju se alla dina fina bilder! Man måste ju själv fundera varför man bloggar o hur mycket man själv vill skriva om sig själv. Tog länge förrän jag visste vem du var! Så fortsätt blogga för du har en jättefin blogg!

Clarice sa...

De kusligaste med bloggande tycker jag är när personer från egen ort besöker bloggen och inte lämnar fotspår, som bloggare gör. Ibland undrar jag vem alla i min hemstad som läser min blogg regelbundet.... Kusligt!

Kramis,

Livet på Sjögård sa...

När jag började blogga var tanken med den att jag sku få ha nåt "för mej själv", skriver på några andra ställen också regelbundet så därför kändes det viktigt att just bloggen sku vara anonym då... Efter ett tag berättade jag för 2 barndomskompisar (som jag ser väldigt sällan) att jag bloggar och efter det fick jag höra att andra bekanta hade kikat in hos mej... Undrar om djungeltrumman varit i farten...? :)
Nu gör det inget att min blogg är "känd" bland bekanta, jag rör mej sällan med barnen långt bort för det är inte så roligt att resa och övernatta med 3 barn så nu är det som en uppdatering om vad vi sysslar och pysslar med hos oss....

S o F sa...

Förstår dina funderingar om bloggen. Vi är ju alla lite olika med det där. En del har ju en helt "öppen" blogg med namn och bild, plus bilder från sina hem, på familj, släkt och vänner.

Det passar inte riktigt mig, vill vara så anonym som det någonsin går och nämner inte för andra att jag har en blogg.

För mig känns det på nåt vis begränsande/jobbigt om jag skulle veta att vänner, jobbarkompisar och andra skulle vara inne på min blogg. Trots att jag inte skriver så väldigt mycket om personliga/privata saker egentligen.

Men som sagt, vi tänker och tycker på olika sätt, vi bloggare.

Önskar dig en Trevlig Helg!

Anonym sa...

Jag läser ofta din blogg och tycker att du gör det jättebra,dålig med lämna spår efter mig.
Du lämnar inte alls ut dig och din familj utan bara sånt som du tycker är vackert och som vi andra också tycker.
Ha en skön helg med familjen.
Kram Margaretha

Flickan på landet sa...

åh va härligt med gula blommor till påsk och till våren!!

Ja, i mitt senaste inlägg syns den andra delen av allrummet. Isamma rum har vi också vårt tv-rum!

Ha ett skönt v-slut =0)

Maria sa...

Ha haa....tycker gott man kan bjuda lite på sej själv, speciellt om man e så "nojig" som jag :O)

Ja du, det här med bloggen och kända och okända besökare är det bäst att strunta i!.....startade ju en dold blogg pga detta och trivdes inte alls med den, bloggen kändes så livlös på nåt sätt.......så nu kör jag på och jag är säker på att (nästan) varenda en som läser min blogg skulle jag kunna bjuda på en kopp kaffe om tillfälle gavs :O)...så känns det i varje fall, de som inte gillar min blogg behöver ju inte besöka den, enkelt!

Trevlig helg!

mitt skärgårdsliv sa...

Hejsan, förstår dina tankar. Jag har valt att vara så anonym som jag bara kan. Det tog väldig länge före jag ens berätta till mina närmaste vänner att jag hade en blogg. Jag tycker inte du lämnar ut för mycket av dig och din familj och jag gillar din blogg mycket!! Trevlig helg!!

Annika sa...

Ja, det är lite speciellt när man upptäcker att folk faktiskt läser det man skriver. :) Förut kändes det mer som att de som kommenterade läste mina inlägg + några till (det fattade man ju). Men så är det ju inte riktigt. :) Det är väldigt många fler. Jag har ju valt att vara öppen med mitt namn, men håller man och son utanför. Jag nämner dem ibland - de är ju en stor del av mitt liv, så att inte skriva något skulle kännas konstigt. Vackra bilder! Kram!

Anonym sa...

Haha, de e jag, vänninan Å, som nästan aldrig lämnar några fotspår efter mej...Men jag läser varje inlägg du gör!! Du skriver så bra. Så fortsätt med det, å strunta i vem som läser.Det e ju bra läsning helt enkelt. You rock girl!! =) Ciao.